Kommer inte på någon rubrik...
Idag har jag varit produktiv, vill jag lova! Jag började dagen med att åka till CAFs huvudkontor. Det är de som har hand om alla olika typer av bidrag man kan få i Frankrike och eftersom jag ansökt om bostadsbidrag men ännu inte hört någonting från dem trots att det var en månad sedan jag skickade in mina blanketter, så bestämde jag mig för att se om det var något problem.
Väl där såg det hela ut som en byggarbetsplats. Jag ställde mig i kön av människor och väntade. Efter en stund kom jag fram till informationsdisken och på lagom knacklig franska (jag blev nervös eftersom damen bakom disken skällde ut killen före mig för att han inte bokat ett möte, vilket jag ju inte heller gjort) fick jag fram att jag inte riktigt visste om jag var på rätt ställe men att mitt ärende gällde bostadsbidraget. Kvinnan måste ha märkt min nervositet för hon förklarade lugnt och stilla att jag var tvungen att gå 500 meter bort till deras provisoriska byggnad som det upprättat under ombygnationen. Jag traskade iväg dit. Väl där möttes jag av ett vimmel av människor. Jag fick en nummerlapp och blev förvånad över hur snabbt och smidigt det gick, jag kan inte ha väntat mer än 5 minuter innan det blev min tur. Mannen som jag fick prata med hävdade bestämt att jag fått ett brev från dem, som jag inte fått. Det visade sig att av någon outgrundlig anledning har de fått helt fel adress och att mitt brev antagligen finns på den adressen. Men ingen skada skedd, jag skrev under lite papper och mannen bakom disken tog en kopia på mitt europeiska sjukförsäkrningskort. Förhoppningsvis får jag mitt bidrag snart!
Nöjd över min prestation tog jag spårvagnen till skolan, lämnade in en blankett hos sekretereatet och därefter gick jag till min första lektion för dagen. Det är skriftligt uttryckande vilket alltid varit min starka sida. Dock är det inte riktigt så här, omringad av asiater som kan franskans grammatik bättre än lärarna känner jag mig något underlägsen eftersom jag inte alltid har stenkoll på grammatiken utan mer försökt formulera fina fraser. Men det går helt ok, och jag känner att jag gör framsteg vilket ju är huvudsaken!
Dagen fortsatte och efter skolan åkte jag som vanligt iväg till fotbollsträningen. Jag hade dock missat att det bara var vi som inte spelar matcherna (läs B-laget) som skulle träna idag eftersom de andra tjejerna skulle spela match precis efter vår träning. Så vi var bara fem stycken som tränade och vi tränade endast teknik hela passet. Det gick sådär halvbra för mig. Jag blir nervös när jag känner att tränaren tittar på mig, och när jag blir nervös blir jag sämre än vad jag egentligen är. Men, jag lyckades med några bra saker i alla fall. Alltid något!
Nu borde jag titta igenom lite anteckningar inför morgondagen. Vi ska ha prov i "metodologi" och "verktyg för skrivande". Jag har ingen aning om hur proven kommer vara konstruerade eftersom det inte är helt uppenbart vad det är vi egentligen har gjort under kursen... det löser sig säkert.
God natt!
//Amanda
Väl där såg det hela ut som en byggarbetsplats. Jag ställde mig i kön av människor och väntade. Efter en stund kom jag fram till informationsdisken och på lagom knacklig franska (jag blev nervös eftersom damen bakom disken skällde ut killen före mig för att han inte bokat ett möte, vilket jag ju inte heller gjort) fick jag fram att jag inte riktigt visste om jag var på rätt ställe men att mitt ärende gällde bostadsbidraget. Kvinnan måste ha märkt min nervositet för hon förklarade lugnt och stilla att jag var tvungen att gå 500 meter bort till deras provisoriska byggnad som det upprättat under ombygnationen. Jag traskade iväg dit. Väl där möttes jag av ett vimmel av människor. Jag fick en nummerlapp och blev förvånad över hur snabbt och smidigt det gick, jag kan inte ha väntat mer än 5 minuter innan det blev min tur. Mannen som jag fick prata med hävdade bestämt att jag fått ett brev från dem, som jag inte fått. Det visade sig att av någon outgrundlig anledning har de fått helt fel adress och att mitt brev antagligen finns på den adressen. Men ingen skada skedd, jag skrev under lite papper och mannen bakom disken tog en kopia på mitt europeiska sjukförsäkrningskort. Förhoppningsvis får jag mitt bidrag snart!
Nöjd över min prestation tog jag spårvagnen till skolan, lämnade in en blankett hos sekretereatet och därefter gick jag till min första lektion för dagen. Det är skriftligt uttryckande vilket alltid varit min starka sida. Dock är det inte riktigt så här, omringad av asiater som kan franskans grammatik bättre än lärarna känner jag mig något underlägsen eftersom jag inte alltid har stenkoll på grammatiken utan mer försökt formulera fina fraser. Men det går helt ok, och jag känner att jag gör framsteg vilket ju är huvudsaken!
Dagen fortsatte och efter skolan åkte jag som vanligt iväg till fotbollsträningen. Jag hade dock missat att det bara var vi som inte spelar matcherna (läs B-laget) som skulle träna idag eftersom de andra tjejerna skulle spela match precis efter vår träning. Så vi var bara fem stycken som tränade och vi tränade endast teknik hela passet. Det gick sådär halvbra för mig. Jag blir nervös när jag känner att tränaren tittar på mig, och när jag blir nervös blir jag sämre än vad jag egentligen är. Men, jag lyckades med några bra saker i alla fall. Alltid något!
Nu borde jag titta igenom lite anteckningar inför morgondagen. Vi ska ha prov i "metodologi" och "verktyg för skrivande". Jag har ingen aning om hur proven kommer vara konstruerade eftersom det inte är helt uppenbart vad det är vi egentligen har gjort under kursen... det löser sig säkert.
God natt!
//Amanda
Kommentarer
Trackback
