Amanda

Det är ungefär så det känns. Jag har haft två väldigt fullspäckade och emotionellt labila dagar. I torsdags bjöd Sultan hem mig och 13 andra kompisar till hans hus för att äta Saudiarabisk mat. Han var en väldigt duktig kock och det var verkligen en toppenkväll med massor av nya trevliga människor, jättegod mat och allmänt bra stämmning. Precis den typ av distraktion jag behövde efter att tidigare under dagen fått reda på att familjen kanske inte skulle kunna komma till alperna som utlovat på grund av att flygledarna i Frankrike bestämt sig för att strejka. Eftersom jag sett fram emot det besöket ett tag så blev jag väldigt besviken, orolig och arg på samma gång, vilket inte var den bästa kombinationen när jag hade en reflexion att skriva, men det gick.

I fredags var jag i skolan och efter de första lektionerna kändes det lite bättre än vad det gjort på morgonen. På något sätt kändes det som att jag hade kontroll över situationen igen och att jag gjort så mycket jag kunnat. Den strålande solen och den milda temperaturen hjälpte till att förbättre mitt humör och när jag sedan efter skolan gick hem till Sophie blev allt väldigt bra!

 

Vi köpte "pain au chocolat" och "tarte aux pommes" och till det drack vi kaffe på hennes balkong. Perfekt!

 

 

Sedan ringde EvaStina och berättade att det verkade som att strejken var över! Det gjorde min dag! På kvällen gick jag ut med ett glatt gäng australiensare, kanadensare, en amerikan och en britt. Det var kul! Nu ska jag snart äta lunch, sedan packa det sista och därefter bär det av till tågstationen för att ta tåget till Grenoble! Wiiiihooo! Snart ska jag åka skidor och träffa familjen!!!! Superkombo!

 

Och idag har jag varit i Frankrike i 6 veckor! SEX veckor, helt galet, det har gått så himla fort och jag har njutit nästan hela tiden. Så, nu ska jag laga mat, jag tar inte med mig datorn till Les deux Alpes, men jag lovar att ni ska få ett långt inlägg från mig när jag kommer hem igen!

Vi hörs om en vecka!
//Amanda