Amanda

Jaaaa Karro kommer!!!

På torsdag kommer hon hit! Första personen som kommer på besök hit till Lyon, det kommer bli toppen!

Här är mina nya skor förresten, som utlovat. Mina är de ljusare. Är det inte snyggt att jag och Janelle lyckades köpa precis likadana skor (förutom färgen) utan att veta om det? Hon köpte dessutom sina i Nice och jag i Lyon. Så kan det gå.

 

Karro kommer på torsdag, som sagt. Nu ska jag gå och titta på fotboll. Lyon spelar champions league mot Bayern-München ikväll och de har satt upp en stor skärm på place Bellecour. Hoppas de vinner.

 

Vi hörs!
//Amanda

Jag har äntligen hittat nya fina sommarskor! Som jag har letat! Men nu får det vara slut på spenderandet. I alla fall tills CSN bestämmer sig för att ge mig pengar. Ja, ni läste rätt, jag har fortfarande inte fått bidrag från dem, trots att jag näst intill är klar med min språkkurs här. Så kan det gå.

Idag har jag som sagt köpt skor, men det är inte det enda. I morse hade jag och Taé ett möte med en fransk tjej som vi sammarbetar med i ett grupparbete som vi håller på med. Hon guidade oss runt lite i stadsdelen Croix-Rousse. Sedan bestämde vi oss för att gå lite i affärer, därefter åt vi lunch och så kom Susannah och anslöt sig till oss. Vi bestämde oss för att gå till universitetet och skriva ut en fullmakt som jag var tvungen att skriva under. De var hjälpsamma och skrev under som vittnen. Därefter traskade jag och Susannah runt något planlöst i Lyon och njöt i fulla drag av sommarvärmen. 17,5 klockan 11 i morse, inte illa!

I går hängde vi ett helt gäng kompisar i parken. Vi spelade lite boll, spelade uno och åt picknick. Myspys. På kvällen spelade Olympique Lyonnais match i Champions League mot Bayern-München. Matchen spelades i Tyskland, men på place Bellecour hade de satt upp en jättelik tv skärm och sände matchen direkt. Jag och Susannah gick dit och tittade. Tyvärr förlorade de, och vi bestämde oss för att natten ännu var ung så vi gick till en jättemysig bar i Vieux Lyon. När det började närma sig stängnigsdags (dvs midnatt) gick vi vidare och mötte upp Santi och Lucas i en latinobar. Där dansade vi natten lång. Eller i alla fall nästan. Kul med lillördag i Frankrike, även om det inte verkar som om begreppet slagit igenom här....än.

Bild på skorna kommer i morgon när de är ute i solen ;)

À toute!
//Amanda

Ja, lata dagar är precis vad jag har. I morse var jag ute och sprang och efter lunch träffade jag Susannah. Vi köpte glass och latade oss i solen i le parc de la tête d'or. Sedan gick vi på promenad genom Lyon. Annars har jag inte gjort mycket. I morgon ska jag springa lite ärenden och klara upp lite saker som behöver fixas. Tror jag. Om jag inte latar mig i morgon också. Vi får se. Det är skönt med lov.

//Amanda

I familjen Lönngren brukar vi säga att sommaren börjar den 9 april och slutar den 10 oktober, bara för att förenkla saker och ting. På så vis fyller nämligen alla i familjen år på sommaren. I Lyon är detta sant. I går hade vi 20 grader och strålande sol. Att luften är fuktigare här än hemma hjälper till, så det kändes som en varm sommardag igår! Shorts och linne var fullt tillräckligt och på strandpromenaden längs le Rhône vimmlade det av människor som solade sig och hade pick-nick. Härligt!

På kvällen träffade jag Cai, HeeJay, Taé och Susannah. Vi gick till en restaurang som var specialister på "tartines", det vill säga matiga mackor. Gott var det! Cai gav mig hennes telefon eftersom hon hävdar att hon endast använder den för att kolla vad klockan är. Annars mailar hon/facebookar med alla andra. Med andra ord har jag nu en telefon igen!! Tack Cai!

Lite blurriga bilder, men man ser ju vilka det är i alla fall :)

Nu ska jag klä på mig och sedan gå ut i solen!

Bisous!
//Amanda

Bara för att retas så har vädret själklart varit helt perfekt de senaste dagarna, Lyon har visat upp sig från sin bästa sida och detta hade varit en ultimat helg för lite besök hemifrån, men icke. Jag har roat mig på andra sätt. I går sprang jag runt halva Lyon på jakt efter batteri till min telefon. Tillslut hamnade jag i en affär som endast sålde batterier. Killen bakom disken gjorde massa tester på mitt batteri och gav mig sedan beskedet att komma tillbaka om två timmar så skulle det vara laddat. Efter lite shopping och lunch gick jag och Taé (som var snäll och följde med mig) tillbaka till affären. Batteriet var det inget fel på, enligt alla mätare försäljaren hade i sin butik så fungerade det nu som det skulle. Dock var telefonen fortfarande stendöd.

Parken endast ett stenkast från mitt hus i lördags kväll. Så fint med träden som blommar!

Det var helt vindstilla och le Rôhne var blank som en spegelbild, som ni kan se. När Taé och jag sprungit klart alla våra ärenden gick jag hem. Kort därefter sprang jag ut igen för att möta upp Susannah. Vi gick längs vattnet, drack orangina och slutligen hamnade vi i "le parc de la tête d'or".

På väg hem från parken pratade vi om hur annorlunda det vari Lyon jämfört med vart vi kommer ifrån. I Stockholm när jag går på stan med mina kompisar händer det aldrig att killar ropar efter mig, verkligen aldrig under dagtid, nattetid kanske någon enstaka gång, men verkligen inte ofta. I Lyon är det snarare regel än undantag och det spelar ingen roll vad klockan är. Som för att bevisa detta närmade vi oss ett gäng killar som självklart började ropa efter oss "Mademoiselles! Aient pas peur! Mademoiselles, comment ca va?" och så vidare. Vi kom ut situationen och det kändes inte obehagligt eftersom det fortfarande var ljust ute och det var människor runt omkring oss. Men jag undrar vad det är som gör att det hela tiden händer här, men aldrig hemma? Jag tycker inte att jag bär oanständiga kläder, jag har lika mycket kläder på mig som alla andra, och inte tycker jag att jag gör någonting upseendeväckande heller, jag snarare undviker det. Men, men , man får väl ta det som en komplimang... ;)

 

Nu ska jag gå ut och springa!

 

À plus!
//Amanda

Nu har jag varit hemma i Lyon i två dagar. Det känns som en evighet. Camilla skulle kommit igår men på grund av vulkanutbrottet som jag antar att det är få personer som missat, så kom hon inte. Dessutom har min telefon hux flux slutat fungera och jag har lite mycket saker som snurrat i mitt huvud de senaste dagarna. Men efter dagens sociala aktiviteter känner jag mig återigen i form!

Igår skulle jag och Taé ha träffat en tjej som hjälper oss med vårt grupparbete, men hon dök aldrig upp. I stället träffade vi Susannah och det hela slutade med att Taé kom hem till mig och vi åt tillsammans. Senare på kvällen kom Susannah och Santi över, vi gjorde ingenting speciellt, pratade massa skit och åt, mys!

Idag möttes jag av strålande sol, klarblå himmel, kort sagt en perfekt dag för pick-nick. Jag började dagen med att springa. Det var skönt! Därefter diskade jag upp efter gårdagens matorgie, och sedan gick jag bort till Lidl för att möta Susannah, Taé och Santi. Santi kom aldrig, den dissaren, men vi andra började gå längs floden och efter ett tag hittade vi en gräsplätt där vi satte oss och åt. Mums!

Efter ett antal timmar i solen fick Taé lust att shoppa så vi gick bort till rue de la republique, typ Drottninggatan, och tittade på skor. Jag letade efter ett par gladiatorsandaler, men hittade inga innan affärerna hann stänga. Vi fikade på "häagen Dasz" som förövrigt är ett amerkianskt företag. Visste ni det? Gott var det i alla fall!

Sedan gick vi var och en hem till sig och nu sitter jag här. Mätt och belåten. I morgon ska jag gå till the phone house igen för att se om det är batteriet i min telefon det är fel på. Jag hoppas det!

Nu ska jag snart sova.
Puss
//Amanda

Dag tre, måndag bestämde vi oss för att det var en bra dag att upptäcka det vackra landskapet i Provence. Vi gick därför iväg till turistkontoret och pratade med en ganska otrevlig tjej som inte verkade gilla varken turister eller frågor. Vi traskade därefter iväg till busstationen och väl där såg vi en buss som gick till ett av resemålen vi fått tipps om. "Varför inte?" tänkte vi och gick ombord. Efter lite förvirring gick vi av bussen och insåg att vi åkt lite för långt. Vi började traska tillbaka mot byn genom ett väldigt vackert landskap!

Fiint!

 

Tyvärr började det ösregna, så vi skyndade oss in på en restaurang, åt lunch, gick sedan till turistinformationen, såg en konstutställning, gick in i en gammal kyrka, och när regnet fortfarande inte slutat bestämde vi oss för att åka tillbaka till Aix. Vi vänade i Frankrikes kanske mysigaste tobaksaffär. På kvällen gick vi på bio och såg "my own love song" en väldigt fin historia med mysik av Bob Dylan. Klart sevärt. Se den!

 

På tisdagen åkte vi till Cannes! Det var en konstig känsla att komma tillbaka dit, men bra också. Vi hittade en mysig restaurang där vi åt lunch, därefter traskade vi ner mot centrum och stranden!

 

På den berömda trappan

Stranden!

Taggade!

Bada!!!!

Kanske inte den mest smickrande bilden någonsin, men jag badade! Det var skönt :)

Efter att ha solat på stranden ett tag gav vi oss av för att upptäcka staden.

Efter lite city-sightseeing tyckte vi att det var dags för en fransk desert...

Mums!!

Alltför snart var det dags att traska tillbaka till bussen som skulle ta oss tillbaka till Aix. 40 minuter försenad kom bussen till stationen och en 3 timmar lång bussresa påbörjades. Väl framme i Aix igen var vi trötta men nöjda, så vi gick tillbaka till vårt favorithotell och somnade som stockar.

 

Vår sista dag i Aix kom och vi bestämde oss för att upptäcka Aix grundligt eftersom vi knappt gjort annat än att lämna denna fina stad. Vi började med att gå till turistinformationen igen för att få lite tips om vad man absolut inte fick missa. "Gamla stan" var svaret, så vi gick runt där.

Överallt fanns små gulliga torg med en fontän i mitten och restauranger runtomkring. Så pittoreskt!

Vi var väldigt franska och gick ut och åt en stor lunch. Mums!

Sedan shoppade vi lite :) Jag hittade en jättesöt klänning som jag ännu inte fångat på bild, men det kommer. Snart.

Huvudgatan :)

Jag tycker om fönsterluckor! Det ger husen karaktär.

Kring sex gick vi och hämtade våra väskor på hotellet och gick bort till busstationen för att ta oss till tåget. Bussen kom som den skulle men när vi kom fram till tågstationen visade det sig att vårt tåg inte existerade. Vi gick då och ställde oss i kön till informationsdisken. Efter ett tag fick vi veta att det skulle komma ett tåg någon gång mellan åtta och halv nio som skulle gå till Lyon. Avgångstiden var ännu inte bestämd. "Jaha" tänkte vi, satte oss på en bänk och väntade. Halv nio kom det mycket riktigt ett tåg, en timme försenat, men likväl ett tåg. Resan hem förflöt utan större problem.

 

À toute!

//Amanda

 

 

Denna låt sammanfattar väldigt bra min och Susannahs resa till Aix-en-Provence. Lyssna på den och njut av mina fina bilder!

Så, det hela började ganska dramatiskt. Vi kom till tågstationen i god tid före tågets avgång och gick fram till tavlan som visade alla avgångar och vilken platform de skulle avgå från. Här började problemen eftersom vårt tåg inte existerade, varken tågnummret eller avgångstiden. Eftersom vi hört lösa rykten som strejk så anslöt oss vi till den långa kön framför informationsdisken för att fråga vad det var frågan om. 30 minuters köande senare fick vi veta att tåget mycket riktigt var instället och att nästa tåg till Aix skulle avgå om en och en halv timme. "Skönt att det inte var mer komplicerat" tänkte vi och satte oss i solen utanför statioen och väntade. Tåget kom och vi gick ombord. Problemet var bara att vårt tåg var inte det enda som blivit inställt till Aix, två tåg innan vårt var också inställda vilket innebar att det var tre gånger så mycket folk som skulle ombort på tåget än normalt. Jag och Susannah hade biljetter i första klass (eftersom de konstigt nog var billigare än andra klass) men vi hamnade på golvet i en korridor eftersom det inte fanns några sittplatser överhuvudtaget. "Kul" tänkte vi. 40 minuter senare hade tåget inte rört sig en centimeter. En man berättade för oss att i vagnen bakom fanns det sittplatser. Vi skyndade oss att byta vagn och 5 minuter senare rullade vi äntligen ut från perrongen. Resan gick bra och väl framme i Aix hittade vi transferbussen som tog oss till centrala Aix. Vi frågade en väldigt hjälpsam kille på turistinformationen om hjälp att hitta vårt vandrarhem och han informerade oss om att vandrarhemmet låg cirka 45 minuters promenad från centrum och att sista bussen på kvällen gick klockan 10. Dessutom fanns det hotell i centrum som var billigare än vandrarhemmet. "ojdå" tänkte vi och gick till ett av hotellen som han rekommenderat för att se om de hade några rum lediga. Det hade de, hotellet var supermysigt, väldigt spartanskt och det låg endast 10 minuters promenad från huvudgatan. Dessutom fick vi frukost.

 

 

Vädret var perfekt så sommarkläderna åkte på!

 

Susannah fick en impuls att klippa sig, så medan hon var hos frisören gick jag på upptäcksfärd genom Aix. Det var så fiiint!!

24 grader, inte dåligt va?

På kvällen gick vi ut och åt mat och sedan satte vi oss på en mysig uteserveringe och åt crêpes, pratade och tittade på folk. Tiptop!

 

Dagen därpå var det söndag och strålande sol så vi tänkte att det inte var en dum idé att åka till en strand. Efter lite missöden med att läsa busstidtabellen bestämde vi oss för att Marseille var ett lättare alternativ. Sagt och gjort, vi gav oss av mot Marseille!

På promenad genom hamnen.

På jakt efter en strand! Så fint!

Hittat! Jag badade!

Utsikt från en park som vi gick igenom. Fint va?

Efter middag, lite mer omkringgående och ännu mer promenerande tog vi bussen hem igen.

 

Nu ska jag gå iväg och ha picknick med några kompisar i la parc de la tête d'or. Jag fortsätter med mina bilder senare ikväll eller i morgon.

À bientôt!

//Amanda

Idag bär det ut på äventyr ner till Provence, södra Frankrike. Vi ska bo på ett vandrarhem i Aix och göra dagsutflykter därifrån. Håll tummarna för soligt väder!!

 

I går fyllde Camilla 18 år. På morgonen ringde pappa så jag fick "vara med" när hon öppnade sina paket :) Därefter åkte jag iväg till tågstationen för att vinka av Sultan. Han åkte till Saudiarabien och kommer inte hem igen förrän om mer än 3 veckor, långsemester kort sagt.

 

Avvinkad och klar försökte jag kontakta de som äger min lägenhet eftersom jag fått ett konstigt brev från dem som jag inte förstod. Dock öppnade de inte förrän klockan 10, så jag och Cai gick till skolkafeterian, drack te, åt croissanter och väntade på att första lektionen skulle börja. När klockan blev 10 gick hon iväg till lektionen och jag till O.S.E (min hyresvärd) Väl där visade det sig att brevet bara var någon slags konstig bekräftelse på att jag betalat mina hyror. Glad över att det inte var med komplicerad gick jag tillbaka till skolan och lyckades med konststycket att inte missa någonting av första lektionen trots att jag var typ 15 minuter sen. Detta tack vare att en liten försening här anses vara omkring 15 minuter, så det är inte ovanligt att lärarna är en kvart sena eller drar över lektionerna en kvart.

 

Det gick bra i skolan, efter skolan gick jag och Cai till en campingbutik. Vi har nämligen fått för oss att det vore kul att upptäcka regionen vi bor i genom att gå genom den, så vi gick och frågade om råd och slutade som ägarinnor av en karta. Nästa måndag bär det förhoppningsvis av!!

 

På kvällen kom Cai, HeeJay, Shizuka, Taé, Alfredo och Susannah hit. Vi beställde pizza och hade ett litet party som inte slutade alltförsent. Nu sitter jag här, om en kvart kommer Susannah hit och vi ska gå till stationen för att ta tåget ner till Aix!!! Det kommer bli tiptop! Jag tar inte med mig någon dator, så bilder och info kommer tidigast på onsdag kväll när jag kommer hem igen. Hoppas ni överlever utan mitt fantastiska bloggande fram tills dess!!!

 

Je vous embrasse!

//Amanda

 

PS. på torsdag kommer Camilla hit!!

Idag försov jag mig. Vaknade 20 minuter innan första lektionen började vilket inte var bra, första lektionen var det nämligen prov. Som tur var bor jag ju nära skolan så jag hann slänga i mig frukost, klä på mig och borsta tänderna och kom in i klassrummet i samma ögonblick som läraren började. Phu! Provet, som var ett läsförståelseprov, gick bra tror jag. Resten av dagen flöt på bra och direkt efter skolan åkte jag, Mei och Cai upp till Croix-Rousse, en stadstel i Lyon som kan jämföras med söder, där vi skulle gå på chokladprovning. En väldigt pedagogisk man mötte oss där och förklarade alla processer i chokladframställningen, han pratade långsamt och tydligt så det var inga problem alls att förstå honom även om han använde mycket termer som var okända för oss. Det hela var väldigt intressant. Samtidigt som han förklarade processen gjorde han en lyonaisisk specialitet, en choklad omsluten av mandelmassa i form av en kockmössa som vi sedan fick smaka. Den var supergod! Sedan fick vi smaka lite annan choklad också och i slutet fick vi alla en påse choklad med oss hem. Mums!

Efter chokladsmakningen bestämde jag och Cai att det vore kul att gå på bio. Vi båda ville se filmen "remember me" med Robert Pattison i huvurdollen. Dock visade det sig vara lite småknepigt att hitta någonstans att se den i originalversionen och eftersom ingen av oss var sugen på att se den dubbad till franska så gjorde vi allt vi kunde för att hitta någonstans att se den med franska undertexter. Tillslut hittade vi en biosalong som sände den i originalversionen, vi tog bussen dit, köpte våra biljetter (för 6,20 euro!!) och åt därefter middag. Filmen var väldigt speciell, men jag tyckte om den! Den är helt kalrt sevärd.

Nu är det läggdags. Grattis på födelsedagen Camilla! Nu har du varit 18 i 30 minuter! :)

 

//Amanda

Så har även jag blivit kär i romantikens huvudstad, Paris. Jag börjar från början. I lördags ringde min väckarklocka alldeles för tidigt, och med lite för få timmar sömn i kroppen stapplade jag upp, åt frukost och packade det sista innan jag traskade iväg för att möta Susannah. Något slitna kom vi fram till mötesplatsen vi bestämt med de vi skulle samåka med. Samåkning, eller covoiturage, är stort här. Det finns en hemsida där man kan skapa ett konto och sedan lägga upp sina rutter som man ska åka som chaufför, eller som passagerare och på så sätt kan man komma i kontakt med personer som ska ut och resa och som behöver/vill ha andra personer i sin bil. Allt gick bra, våra chaufförer kom, vi hälsade och stuvade in oss i bilen. Efter några fraser förstod de att vi inte var fransyskor, och vi började prata. Efter ett tag vred han som körde, Karim, upp volymen på radion, eftersom det var en bra låt, och jag somnade kort därefter. Efter lite drygt 4 timmar var vi framme. Vi blev avsläppta vid en tunnelbanestation med instruktioner om hur vi skulle ta oss till vårt hotell. Det första vi möts av när de kört iväg är en kille som blir rånad och springer efter han som rånade honom. Kul första intryck. Not. Vi skyndade oss ner i tunnelbanan, båda mån om att inte väcka uppmärksamhet. Resten av tunnelbaneresan gick bra, vi hittade till hotellet, checkade in och bestämde oss sedan för att det var en bra idé att gå ut och utforska staden och eventuellt köpa någonting att äta. Vi började gå in mot centrum. Efter ett tag såg vi detta:

Triumfbågen! Perfekt!

 

I anslutning till triumfbågen ligger:

Vi gick ner för denna kända gata, gick in i lite affärer och hamnade tillslut på ett café. Efter en välbehövd vila fortsatte vi vår tur genom paris och gick ner mot la Seine.

Ésemblée Nationale, typ franska riksdagshuset. Efter lite mer promenerade möttes vi av detta:

vilket gjorde oss jättetaggade, och vi bestämde oss för att gå dit. På vägen dit passerade ett jättemysigt kvarter, blev jättehungriga, men eftersom klockan endast var halv sex så var inga restauranger öppna än, så vi bestämde oss för att det var en bra idé att köpa någonting att äta någonstans. Som en skänk från ovan såg vi en "Ed", en mataffärskedja, där vi gick in och hittade fräscha, färdiga mackor som vi köpte. När vi kom ut från affären öppnade sig himmlen över oss, så vi stannade utanför Ed's, satte oss på marken under taket som skyddade entréen från regn och åt våra mackor. Hade vi sett lite mindre välvårdade ut så hade vi antagligen kunnat tas för tiggare, men vad gör man inte för att hålla sig torr? Lite senare slutade det regna och vi gick vidare.

 

Ser ni vad det är som skymtar där framme? Just det!

 

 

Vi kände dock inte för att stå i kö i tre timmar, som kötiden var, eftersom vi var något trötta, så vi beslutade att göra det antingen på söndagen eller måndagen. Vi var båda jättetrötta och bestämde att det antagligen var en bra idé att börja gå tillbaka till hotellet, vila lite och sedan ta oss tillbaka till centrum senare på kvällen för att äta middag. Sagt och gjort, vi började knata hemåt. Dock hade vi inte insett hur långt vi gått, typ två timmar från det att vi lämnat eiffeltornet kom vi tillbaka till hotellet. Trötta som få kollapsade vi på sängen där vi låg ett tag och tog igen oss. Vi fattade också beslutet att ta métron nästa gång. Sagt och gjort, efter lite vila tog vi tunnelbanan ner mot centrum igen, efter att ha frågat i receptionen vart man kunde äta billigt men ändå bra. Vi hittade en väldigt fransk, pittoresk restaurang där vi åt mat-crêpes, mums!

Dagen därpå hade vi ställt väckarklockan för att inte sova bort hela dagen, och eftersom det var påsksöndag ville Susannah gå i kyrkan. Vi tyckte att Notre-Dame var en utmärkt kyrka att gå i, så vi åkte ner till Notre-Dame och möttes av detta:

 

Massor av folk. Dock skulle en mässa börja 15 minuter efter det att vi kom dit, så vi ställde oss snällt bland alla människor och väntade på att dörrarna för kyrkobesökarna skulle öppnas. Inne i Notre-Dame var det förbjudet att fota, så där fotade jag ingenting, men det var väldigt stämmningsfullt, galet stort, jättemycket folk, så många att folk fick stå upp överallt för att det inte fanns sittplatser åt alla!

 

Efter kyrkobesöket gick vi för att utforska Paris igen. Vi bestämde oss för att ett besök i Louvren var en bra idé och började gå dit. Efter att ha gått lite fel hamnade vi slutligen rätt, men möttes av beskedet att det var alldeles för mycket folk och att de skulle stänga snart, så det var ingen idé att vi ställde oss i kö. Snopet tänkte vi, men vi fick beskedet att de öppnade 9 dagen därpå och att det antagligen skulle vara mindre folk där då. Eftersom vi ändå var där passade vi på att ta lite bilder på detta legendariska muséum.

 

 

Vi bestämde därefter att vi skulle ta oss till Bastiljen och titta hur det såg ut där. Dock blev vi lite besvikna då det enda som var där var detta:

 

 

Dagen innan hade vi fått lite tips om ställen att besöka från två kompisar, Santi och Martin. Vi bestämde oss för att prova ett av deras tips, île St Louis. Det visade sig vara en bra idé då det var väldigt fint där!

 

Allt gående gjorde oss rejält trötta så vi hamnade i en park där vi satte oss, lyssnade på gatumusikanter och vilade våra stackars ben. Efter ett tag blev det lite kyligt och vi bestämde oss för att en fika var en bra idé. Sagt och gjort, vi hittade ett ställe där vi köpte crêpes och kaffe. Mums!

 

Det var välbehövligt! Caféet låg precis brevid Notre-Dame så vi stannade till där och tog lite foton igen.

 

Galet imponerande byggnad! Vi gick vidare på vår upptäcksfärd.

 

Haha, vi gick förbi en "Hästens", och jag blev jätteförvånad, så jag blev tvungen att fota den!

 

Efter ännu mer omkringgående blev det middagsdags, pizza och så chokladpuddning till efterrätt, mums! Mätta och med nyladdade batterier gav vi oss iväg för att utforska ett annat tips vi fått av Martin och Santi, ett område som enligt dem var bra om man ville ha nattliv. Vi hittade dit utan problem och de hade verkligen rätt, området verkade aldrig sova, massor med folk var ute.

Vi hittade en bar som precis motsvarade vad vi ville ha, de hade ett liveband som bestod av två gitarrister, en fiolinist och ett dragspel. De spelade instrumental musik och var riktigt duktiga. Stämmningen var hög!

 

 

Lagom sent började vi åka hemåt, men det visade sig att vi var tvugna att hoppa av tunnelbanan en station innan vår. "Det är lugnt" tänkte vi, började gå åt rätt håll och gick alldeles för långt. När vi väl förstått att vi var lite vilse gick vi in på ett hotell och bad dem snällt att visa oss på vår karta vart vi var någonstans. Mannen i receptionen var hjälpsam och det visade sig att vi bara missat att svänga och därför gått för långt. Väl tillbaka på rätt väg hittade vi slutligen tillbaka till vårt hotell, stupade i säng och somnade. Hotellet vi bodde på var jättebra, sängarna var supersköna och rummen fräscha. Jag tog inga bilder på rummet, men det var ett bra val av hotell.

 

Dagen därpå började vi dagen med att packa ihop våra väskor och checka ut. Sedan gick vil till bageriet tvärs över gatan för att äta frukost (det var inte inkluderat i hotellrummen). Därefter gick vi iväg till tunnelbanan för att ta oss till "gare de Lyon" där vi senare skulle möta våra samåkningspartners. Eftersom det är en jättestor station så tänkte vi att vi kunde lämna våra väskor där i ett sånt säkerhetsskåp (eller vad de kallas...) för att slippa släpa runt på dem hela dagen. Väl där insåg vi att stationen var lite för stor för vårt eget bästa, så vi frågade en väldigt hjälpsam kille i lustig uniform om vägen. Vi hittade, dumpade våra väskor i ett skåp och gav oss sedan ut på upptäcksfärd. Planen var att gå till Louvren, men eftersom det var så fint väder beslutade vi oss för att det var en bra idé att inte stressa dit, så vi gick längs med Seine, tog bilder och njöt av solskenet.

 

Väl framme vid Louvren prövade vi på en annan parisisk turistattraktion: stå i kö.

Men vi tappade inte modet och blev förvånade. Kön rörde sig hela tiden, och fastän det såg ut som att det skulle ta år och dagar innan vi kom fram så stod vi antagligen inte i kö mer än 20 minuter innan vi hade våra biljetter. Tack vare att Sverige är med i EU och att jag är under 25 fick jag gå in gratis, dessutom. Blir det bättre? Vi började röra oss i riktning mot Mona-Lisa.

Som synes var det ganska svårt att missa denna berömda målning....

Louvren är enorm! Jag visste att det var stort innan jag kom dit, självklart, men det är svårt att förställa sig hur stort det faktiskt är. Jag blev alldeles överväldigad och imponerad. Det var kul att se några av de bilder och skulpturer jag läst om i kultur-och idéhistorian på riktigt, som till exempel dessa:

Någonstans här stannade vi till för att äta innan vi utforskade en annan del av muséet: den egyptiska delen.

 

Det imponerade verkligen på mig! Egyptierna kunde sina saker, minst sagt. Vi passerade många olika delar av muséet och när vi varit där i omkring tre timmar bestämde vi oss för att försöka hitta utgången. För att komma dit gick vi igenom ännu fler utställningar. Det är lite synd att vi inte hade tid att vara där och se allt, men med tanke på att det skulle krävas 15 dagar för att göra det så var det inte riktigt möjligt. Väl ute igen bestämde vi oss för att gå bort mot Eiffeltornet och sedan åka upp i det! På vägen dit passerade vi mycket fint att fotografera, Paris är en väldigt fotogenisk stad.

Efter en del köande var vi äntligen på väg upp!

Snacka om mäktig utsikt! När vi sett oss mätta på den gick vi, med värkande fötter efter allt gående, bort till tunnelbanan och åkte till "gare de Lyon" där vi hade bestämt möte med vår skjuts tillbaka till Lyon. Vi var något stressade eftersom vi var lite sena, men det visade sig att det inte var någon fara, vår bil var också försenad vilket gav oss gott om tid att köpa någon slags middag, ta ut pengar för att kunna betala dem, hämta ut våra väskor... vi hittade varandra och påbörjade den 417 km långa resan hemåt på motorvägen. I Frankrike måste man betala om man vill åka på motorvägen, för att finansiera bygget av den. Gissa hur mycket det kostade att åka från Paris till Lyon, drygt 41 mil? Jo, 30 euro 90 cent. Alltså typ 320 spänn! Är inte det galet?

 

Vi kom hem välbehållna, trötta men nöjda. Och det var min helg. Vad har ni gjort i helgen? :)

 

À toute de suite!

//Amanda

Paris är verkligen en stad som inte är lik någon annan. Jag har haft en toppenhelg! Bilder och mer info kommer säkerligen i morgon! God natt!

//Amanda

Gissa vart jag ska på lördag?!

Iiiiiih! Det kommer bli så kul!!!!!!

//Amanda

Snart ska jag gå iväg till skolan och luncha med Susannah, men än har jag lite tid kvar innan jag måste gå, så varför inte skriva ett inlägg? Jag har tänkt på en sak. När man lär sig ett nytt språk i ett nytt land så inser man att det inte bara handlar om grammatik och ordförråd, det handlar om så mycket mer. Fransmän har helt andra sätt att uttrycka frustration på än vad vi har. När jag stönar fram ett "äääh" på fotbollsplanen, då är det inte många som förstår vad jag menar, mitt stön är inte internationellt, lagkamraterna skriker snarare "putain" eller något likvärdigt. Sättet man argumenterar på är annorlunda och hur man visar ilska likaså. För mig är skillnaderna inte jättestora men många i min klass har problem med just att visa ilska eftersom man varken i Kina eller Japan är speciellt ilskna av sig. Vi har en kurs som handlar just om uttal, intonation, språkmelodi och hur man visar känslor på franska, och för tillfället jobbar vi med att visa ilska vilket resulterar i väldigt muntra lektioner, det är inte lätt att hålla masken och låtsass vara arg när hela situationen är så komisk!

Nu ska jag gå och föra över lite pengar till mitt franska bankkort

À toute!
//Amanda

Söndagen var dagen-D, det var dagen för vårt "uppträdande", vår kurs i svenska, spanska, malaysiska och kinesiska. Jag lyckades försova mig och tack vare tidsomställningen fick jag bråttom, men jag hann och mötte upp de andra utanför les subsistances. Det visade sig att det inte var så jättemånga som var intresserade i att lära sig våra språk, så vi hade en liten publik på kanske 15 personer, men det gick bra ändå. Vi lärde dem att säga grunderna i våra språk, och efter en halvtimme hade vi frågestund. Därefter var vi klara. Det visade sig dock att det fortfarande fanns platser kvar till andra kurser i andra språk, så jag, Santi och Cai stannade för att titta på en konstnär som skulle lära oss "färgernas språk". Han berättade en historia om lilla bå och lilla gul som var bästa vänner. Budskapet i hans kurs var bra, men framförandet inte så bra. Hans kurs riktade sig till barn, men trots det så berättade han hela historien på extremt dålig engelska som var svår att förstå. Efter nästan hela historien var det ett barn som bad honom ta det på franska i stället och efter det blev det bättre, men fortfarande något konstigt.

Något förvirrade gick vi iväg till restaurangen där vi kvitterade ut våra mackor, vår dryck och vår desert som vi fick gratis tack vare att vi medverkat i ett spektakel. Det kan ha varit den godaste kycklingmacka jag någonsin ätit. Vilken macka! Efter ett tag kom en av lärarna som också jobbar på CIEF (men som inte är vår lärare) in i restaurangen. Han satte sig med oss och berättade att han hade biljetter över till en teater senare på kvällen som normalt skulle kostat 5 euro styck, och frågade om vi var intresserade. Eftersom ingen av oss gjorde någonting annat så tackade vi ja. Därefter hade vi en väldigt intressant diskussion med honom kring kulturella skillnader etc.

Teatern var bra, den var väldigt filosofisk och var till för att få oss att tänka på pengar och vilket värde pengar egentligen har i våra liv. Efter teatern gick vi mot centrala Lyon och hamnade slutligen på Quick där Susannah mötte oss. Efter ett tag gick vi vidare hem till Santi där vi åt mat, tittade på film och disskuterade kärlek. Lagom sent gick vi hem och jag ramlade i säng.

Idag har varit en helt normal måndag. Jag var i skolan, efter skolan var det fotbolll och nu sitter jag framför datorn för första gången sedan i torsdags kväll om man inte räknar med att den var igång under fredagen men då fungerandes som CD-spelare. Jag har en lugn vecka framför mig, alla prov är avklarade för denhär gången, skönt! Hittills har jag lyckats bra, jag är nöjd med migsjälv.

 

På promenad genom Lyon hittade vi denna passage, mys!

 

Nu ska jag gå och duscha och därefter kanske vara jätteduktig och göra min läxa tills på onsdag? Vem vet ;)

 

À toute à l'heure!

//Amanda

Kring 11 knackade det på min dörr, det visade sig vara Alfredo som kom för att hämta sin kamera som han glömt dagen innan. Vi åt frukost och gjorde ingenting speciellt, sedan tog jag all min smutstvätt, mitt tvättmedel och efter att ha lämnat av Alfredo vid spårvagnsstationen traskade jag hem till min lärare för att tvätta. Vi har ett utbyte, jag får tvätta hos henne mot att jag passar hennes 4,5 år gamla dotter. Det funkade bra! Jag satte igång en maskin och därefter umgicks jag med Esther och en annan student som i utbyte mot att passa Esther ska få hjälp med att skriva sitt ansökningsbrev för att komma in på universitetet i Frankrike. Hon hette Youyou och är från Kina. Vi lekte gissningslekar och ritade och jag tror att det gick bra, Esther var inte ledsen och hon verkade inte tycka att vi var jättekonstiga när vi pratade med henne. I slutet så berättade hon för mig att hon tyckte det var lite svårt att förstå hur Gud kunde ha skapat hela världen, hon tyckte att det måste ha varit svårt. Därefter sa hon att hon inte var helt säker på att jorden är rund. Jag tyckte att hennes tankar var väldigt intressanta att lyssna på :)

Väl hemma igen lagade jag mat, åt upp den och därefter åkte jag iväg till "les Subsistances" som kanske kan jämföras med Kulturhuset i Stockholm. I helgen hade de ett spektalel som hette "ca tchatche", en helg med temat språk. Jag måste ha glömt att berätta för er om det, men en av aktiviteterna som anordnades under helgen var så kallade "minutkurser" i språk. Vår lärare frågade min klass om det intresserade oss och 6 av oss tyckte att det lät som en rilig idé att lära fransmännen lite grunder i våra respektive modersmål. Som tack för att vi ställer upp fick vi gå på ett uppträdande gratis, det var detta uppträdande som jag åkte iväg för att titta på i lördagskväll. Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig, men det visade sig vara en modern cirkus som hoppade, gjorde volter, använde sig av trampoliner, sjöng, dansade, pratade... kort sagt gjorde väldigt mycket underhållande och imponerande saker. Det var jättebra!

Efter uppträdandet hade jag sällskap med Lucas och Santi en bit innan jag tog tunnelbanan hem till mig. Susannah kom över, vi drack te, pratade om livet och bara tog det lugnt. Mys!

À bientôt!
//Amanda

Okej, eftersom min helg varit så hektisk, och min uppdaterin usel så kommer här tre inlägg på rad som berättar om min fantastiska helg!

Fredagen var hektisk. Som jag redan berättat så skulle jag ha en svensk afton och laga mat åt mina kära vänner. Efter skolan började jag förberedelserna. Köttbullar tar lång tid att göra! Alla kom, vi minglade, åt aperetifs och hade kul. Sedan åt vi köttbullar, brunsås, potatis, vitkål och morötter. Jag var lite orolig för att folk skulle tycka att det var äckligt men jag fick toppbetyg och kommentaren "nu är du redo att gifta dig". Tydligen är det någonting man säger i Mexico när en tjej lärt sig laga mat bra. Sultan bad mig presentera honom för svenska tjejer eftersom han numera vill gifta sig med en svensk, och Taé tyckte att hon och jag skulle utgöra ett bra par. Kort sagt gjorde mina köttbullar succée, även om jag inte tycker att de smakade lika bra som de brukar göra hemma.

Till efterrätt blev det marängswisch och chokladbollar vilket också uppskattades! Sedan dansade vi, drack öl, pratade massa strunt och hade kul! Trots att min lägenhet är så liten så funkade det att äta 10 personer samtidigt. Vi satt lite överrallt och åt med plastbestick på papptallrikar, så det funkade :)

 

Det blev en hög av folk på min säng...!

//Amanda

Hej kära bloggen! Våren har verkligen kommit hit, kolla in min skolgård!

Min dag har varit bra, jag har varit i skolan som vanligt. Vi håller på och lära oss hur man som fransk uttrycker ilska, och även annan intonation som är viktig för att göra sig förstådd här. Det är riktigt kul, vi skrattar mycket på lektionerna! Dessutom fick jag tillbaka mitt prov som jag berättade om häromdagen, det som var på uttal. Gissa vad?! 19/20!! Känner mig allmänt bäst just nu, haha.

 

I morgon ska jag ha "soirée suedoise" här, runt 10 personer kommer hit till mina 18 kvadrat för att äta svensk mat, umgås och förhoppningsvis ha det allmänt trevligt. Jag ska bjuda på köttbullar, sås, potatis, rårivna morötter och vitkål. Mitt "problem" är att jag väldigt gärna skulle vilja bjuda dem på efterrätt också, någonting svenskt, gott och som går att göra utan ugn. Lättare sagt än gjort, ja. Jag tänkte först göra typ cholkadkola, men sedan visade det sig att sirap är någonting som man inte vet vad det är i frankrike (jag frågade om de hade det i affären, och blev visad till spritavdelningen. Inte så lyckat, med andra ord. Så om det är någon som har några tips, säg till!

Nu ska jag tillbaka till plugget, jag har en 20 minuters redovisning att förbereda inför imorgon!

À toute à l'heure!
//Amanda

I Frankrike är någonting som heter SEL väldigt populärt. Detta är en förkortning som står för Services en Echange de Temps. Fråga mig inte fraför det heter SEL och inte SET. Detta betyder ungefär "utbyte av tjänster gentemot tid" och innebär att man byter tjänster med varandra, helt gratis. Min lärare i kommunikation tyckte att min klass skulle delta i detta, gav oss därefter alla i uppgift att tänka ut vad vi ville ha och vad vi hade att erbjuda i utbyte. Därefter träffades vi, tre klasser och diverse olika lärare och fransoser i en bar. Alla tejpade upp sina listor över önskemål och erbjudanden runt om i baren och därefter minglade man runt för att hitta någon som erbjöd det man efterfrågade och som efterfrågade det man erbjöd (hängde ni med?). Jag hade den ofantliga turen att hitta folk som ville ha mina tjänster i utbyte mot sina. Från och med nu ska jag vara barnvakt åt min lärare i utbyte mot att jag får låna hennes tvättmaskin och ugn varannan vecka. Dessutom ska jag få lektioner i fiol i utbyte mot barnpassning, jag och Santi ska göra ett spansk/engelskt utbyte, jag ska få matlagningstips mot konversation i engelska och sist men inte minst ska jag hjälpa ett barn med hans pianolektioner i utbyte mot att få spela piano själv. Härliga tider! Förhoppningsvis fungerar allting som smort.

I övrigt har jag bokat min resa till Aix-en-Provence idag. Den 10 till 14 april blir vi borta, jag och Susannah. Det kommer bli toppen! Jag har även skrivit två prov som jag hoppas gick bra, upplevt min första franska strejk som drabbat mig (cafeterian var stängd) och anmält mig till en aktivitet som skolan anordnar: en middag i en fransk familj. Jag återkommer med fler detaljer om detta när jag vet mer.

Nu är det läggdags!
À bientôt!
//Amanda

 

PS, Gick förbi dessa affisher igår, de sitter uppe precis brevid Lidl. Inte visste jag att Lisa Ekdahl vad känd i Frankrike...men tydligen. Kul!

Idag har jag varit produktiv, vill jag lova! Jag började dagen med att åka till CAFs huvudkontor. Det är de som har hand om alla olika typer av bidrag man kan få i Frankrike och eftersom jag ansökt om bostadsbidrag men ännu inte hört någonting från dem trots att det var en månad sedan jag skickade in mina blanketter, så bestämde jag mig för att se om det var något problem.

Väl där såg det hela ut som en byggarbetsplats. Jag ställde mig i kön av människor och väntade. Efter en stund kom jag fram till informationsdisken och på lagom knacklig franska (jag blev nervös eftersom damen bakom disken skällde ut killen före mig för att han inte bokat ett möte, vilket jag ju inte heller gjort) fick jag fram att jag inte riktigt visste om jag var på rätt ställe men att mitt ärende gällde bostadsbidraget. Kvinnan måste ha märkt min nervositet för hon förklarade lugnt och stilla att jag var tvungen att gå 500 meter bort till deras provisoriska byggnad som det upprättat under ombygnationen. Jag traskade iväg dit. Väl där möttes jag av ett vimmel av människor. Jag fick en nummerlapp och blev förvånad över hur snabbt och smidigt det gick, jag kan inte ha väntat mer än 5 minuter innan det blev min tur. Mannen som jag fick prata med hävdade bestämt att jag fått ett brev från dem, som jag inte fått. Det visade sig att av någon outgrundlig anledning har de fått helt fel adress och att mitt brev antagligen finns på den adressen. Men ingen skada skedd, jag skrev under lite papper och mannen bakom disken tog en kopia på mitt europeiska sjukförsäkrningskort. Förhoppningsvis får jag mitt bidrag snart!

Nöjd över min prestation tog jag spårvagnen till skolan, lämnade in en blankett hos sekretereatet och därefter gick jag till min första lektion för dagen. Det är skriftligt uttryckande vilket alltid varit min starka sida. Dock är det inte riktigt så här, omringad av asiater som kan franskans grammatik bättre än lärarna känner jag mig något underlägsen eftersom jag inte alltid har stenkoll på grammatiken utan mer försökt formulera fina fraser. Men det går helt ok, och jag känner att jag gör framsteg vilket ju är huvudsaken!

Dagen fortsatte och efter skolan åkte jag som vanligt iväg till fotbollsträningen. Jag hade dock missat att det bara var vi som inte spelar matcherna (läs B-laget) som skulle träna idag eftersom de andra tjejerna skulle spela match precis efter vår träning. Så vi var bara fem stycken som tränade och vi tränade endast teknik hela passet. Det gick sådär halvbra för mig. Jag blir nervös när jag känner att tränaren tittar på mig, och när jag blir nervös blir jag sämre än vad jag egentligen är. Men, jag lyckades med några bra saker i alla fall. Alltid något!

Nu borde jag titta igenom lite anteckningar inför morgondagen. Vi ska ha prov i "metodologi" och "verktyg för skrivande". Jag har ingen aning om hur proven kommer vara konstruerade eftersom det inte är helt uppenbart vad det är vi egentligen har gjort under kursen... det löser sig säkert.

God natt!

//Amanda